Den som väntar på nå't gott...
Återkom visst inte förrän några dagar senare, hrm..
Idag väntar mycket! Jag ska boka biljett till Lund, städa lägenheten, ta en rejäl långpromenad nu när jag äntligen har tid, åka in till stan och köpa present till resan, packa och slutligen besöka Johannebar. Och vad gör jag? Sitter och bloggar....haha, typiskt mig! :-)
Hur som helst, humöret är såå mycket bättre än senast jag skrev. Dagen efter upptäckte jag, tänk er lilla jag, vikarien, att medicin som skulle stå kallt förvarades av apoteket i rumstemperatur, och hade antagligen gjort så ett tag. Mycket bra för självförtroendet efter bromhexin-episoden!
Och igår mys-afterworkade jag med Frida, super-trevligt! Timmarna flög förbi! Sedan kände jag att jag behövde åka hem till min lilla lya, som jag inte sett på nästan en hel vecka, och där var allt i ordning, ingen läckande frys eller brinnande kaffebryggare (alltid mina värsta farhågor..)
Men nu är det kanske dags för mig att ta itu med allt, hm, vad var det nu.....boka biljett, långpromenad, packa....
Zzzzzz.....
Det regnar....hela da´n har det vräkt ner....jag blir så trött.
Jag har ännu en gång måst uppskjuta vännens tårtkalas - f´låt gumman - jag blir så trött....
hrmm, återkommer imorgon
Bekännelse...
Men idag är en ny dag, och vi börjar om!
Midsommar!
En Vanilla Sky kl halv två, för att fira min kuggade tenta (Mattias - tack! - du är en riktig kompis du ;-)
Sillunch framflyttad till halv sex (varför den där Vanilla Sky:n skänkte mig sjukt mycket skratt)
Varpå grillkvällen självklart flyttades fram och därför ägde rum vid, tja halv tolv - tiden (varför jag vaknade såå mätt imorse)
Nu väntar jag bara på att Tove ska vakna, eftersom hon har utsetts till vännen, som ska bota min sällskapssjuka denna midsommardag. En dag som antagligen får tillbringas på café eller liknande eftersom affärsinnehavare tycks tro att ingen människa vill göra något vettigt en midsommardag - Ingvar, tänk om hörru!
Mitt nya liv!
För nu får det vara nog, det här går inte! Jag kommer få cancer i bukspottkörteln allra minst om jag fortsätter att missköta mina blodsockernivåer så här. Så i fyra veckor framåt gäller inte en enda godisbit! Se'n får vi se. Jag måste liksom börja någonstans. Och fyra veckor känns helt okej, så nu blir det frukt och skorpor för hela slanten. Och en och annan glass eller liten kaka, men INTE godis! Så där, nu har jag gjort det offentligt så nu kan jag inte dra mig ur. Det funkade ju prima med Göteborgsvarvet så taktiken torde vara snudd på ofelbar!
Utbrott
Och Jenny, som skulle underhålla mig idag, ligger fortfarande och sover!!!
VAKNA!!!!
Ahh!!!!!
Frunderbart!
1. Planer för midsommar! Tack!
2. Massa nya uppgifter på jobbet! Tack!
3. Fantastiska människor runt mig hela dagarna! Tack!
4. Tjuriga kunder utan humor! Tack! (Får mig att uppskatta er andra så mycket mer!)
5. Svalare väder! Tack! (Gör min lilla lägenhet såå mycket roligare inför min återkomst!)
6-10. JORDGUBBAR! (behöver jag säga mer......)
Räddare i nöden!
Helgens hjälte blev min lilla mamma! Hon tog med mig till hennes underbart svala och luftiga hus, ahh...
Så nu kan jag återigen andas normalt! Och dessutom cykla (!) till jobbet! Där jag förresten för tillfället trivs alldeles förträffligt! Så livet känns ju riktigt förträffligt! Om det inte vore för alla människor jag inte får träffa... vänner små, jag saknar er nåt alldeles förskräckligt ju! *snyft* Jag är i extremt behov av att socialisera mig! (Och man kan ju inte våldgästa vänners balkonger hur mycket som helst, heller! Hur mysigt det än är! )
Men solen skiner, jordgubbarna är röda, och då.....tja, då kan ju inte livet vara allt för förfärligt, eller hur?
Varmt!
Jag hade förträngt det här, och nu säger jag ännu en gång, Inte en sommar till!
Hade jag varit ledigt hade jag satt mig på tåget till paps!
Tänk er, äppelträdens skugga, dungarnas svalka, syrsornas spel, bäckarnas porlande.....
Låter det idylliskt? Tro mig, det är det :-) (Käre barn, vilken nostalgitripp!)
Jag måste härifrån!
