labiltstabil

Kan man verkligen tappa bort ett par byxor?

Hm, men de måste ju finnas där nånstans...

Nåväl, nu hinner jag inte leta i alla fall,
nej, nu dags för årets sista möte
och därför efterföljande middag, mmm..

För alla lyckönskningar och all omtanke
inför och under årets insats i Göteborgsvarvet!
(För visst var det den "löpturen" jag skulle ut på igår.. =)

Men ett gigantiskt och grymt stort tack till syskon som packar in sig i bil för att hinna heja inte mindre än tre gånger (under den tyngsta sträckan), och till vänner som bara ser det som en absolut självklarhet att stå längs spåret och stötta!

Ni anar inte vad mycket det betyder...

En stor blöt puss på er allihop!

      

Har spontanitet ett egenvärde?

Från klockan tolv igår var jag spontan! Helt spontan!
Och fasen vad bra det blev! Och brukar det inte ofta vara så, de dagar man inte på förhand har gjort upp exakta planer kring, visar sig ofta bli så mycket bättre? Men varför har vi då så svårt att tillåta oss blanka dagar? Kan man skylla på att tekniken gjort det möjligt fortare än människan har hunnit ställa om sig? Kan ju tänka mig att kommunikationens framsteg klart underlättar spontanitet liksom...

Dagen framför mig är inte fullt så spontan men tror den kommer bli toppen ändå. Har utsetts till förste picknickkorgs-fixare eftersom eftermiddagen kommer spenderas på klipporna i solen, mm...

Men först, som typ alltid, powerwalk i solen!

Som sagt, alltid träffar man någon i den här sta'n..
Och imorse var det lite trevligare än vanligt.

F, du har mitt fulla godkännande, I like! ;-)