Tack!

För alla lyckönskningar och all omtanke
inför och under årets insats i Göteborgsvarvet!
(För visst var det den "löpturen" jag skulle ut på igår.. =)

Men ett gigantiskt och grymt stort tack till syskon som packar in sig i bil för att hinna heja inte mindre än tre gånger (under den tyngsta sträckan), och till vänner som bara ser det som en absolut självklarhet att stå längs spåret och stötta!

Ni anar inte vad mycket det betyder...

En stor blöt puss på er allihop!

      


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0